Wednesday, May 2, 2012

Ogiltiga solidaritetsbevis

Låt oss ställa oss en enkel fråga: varför köper folk biljetter till kollektivtrafiken?

Om vi frågar folk, så kommer de flesta att säga någonting om att göra rätt för sig. Dra sitt strå till stacken, bidra till det gemensamma, finansiera solidariskt och liknande. Och om vi frågar om vad de tycker om plankare, så kommer de svara utifrån samma referensram - de är parasiter, snyltare, osolidariska personer.

Utifrån denna syn på saken, så är det väldigt lätt att motivera hårdare tag och högre spärrar. Vi är alla en del av det här tillsammans, och den som vill vara med om att äta kakan får snällt vara med om att baka den. Och om tillräckligt många gratisätare gratisäter, så kommer det inte finnas någon kaka kvar till hederliga medborgare -

Således är det väldigt lätt att motivera tätare, hårdare och rigorösare kontroller. Det är vi hederliga medborgare mot det ohederliga slöddret.

Låt oss gå med på den här argumentationen för en stund. Och sedan ställa oss frågan om varför folk köper biljetter till kollektivtrafiken en gång till. Men den här gången med tillägget att kontrollerna är precis så mycket tätare, hårdare och rigorösare som de hederliga medborgarna anser att de bör vara.

Är det för att 1) vara hederliga, solidariska medborgare eller 2) för att undvika att drabbas av de allt tätare, hårdare och rigorösare kontroller som sker?

Det luriga här ligger i att 1 sakta men långsamt tenderar att övergå i 2. Att vara hederlig, att vara en av de godkända, är nämligen inte ett självskrivet blad - det är inte någonting en föds med, det är någonting en förtjänar. Och processen att förtjäna sitt godkännande är någonting som kan förändras med tiden.

Inte bara i konkreta termer av höjda biljettpriser, utan även i termer av mindre konkreta saker så som att anpassa sig till diverse mer eller mindre uttalade sociala normer. När kontrollmekanismen väl är på plats så är det trots allt lätt för den att råka expandera sina anspråk, och för de hederliga medborgarnas skull så bör även avvikande medborgare tas om hand. Avvikande, obekväma människor som stör ordningen. Radikala, farliga, annorlunda människor -

Övergången mellan att kontrollinstansen gör sitt jobb och att kontrollinstansen gör sitt jobb är mindre än en tror.

När du läser inslag ur debatten om gratis kollektivtrafik framöver, så betänk den här skillnaden mellan 1 och 2. Övergången. Betänk att det egentligen inte handlar om pengar, och att just Sverige av alla länder torde vara experter på skattefinansierade satsningar i det gemensamma. Betänk att det handlar om någonting annat, egentligen, och att ett avskaffat biljettpris är ett lågt pris att betala för ett samhälle där exkludering inte är vardag.

Ett samhälle där solidaritet under belägring inte är normen.  Där folk inte köper biljetter bara för att de är rädda för att drabbas av våld från en kontrollfunktion som är mer än redo att dela ut detta. Ett samhälle där rädsla inte sätter agendan.

Flattr this

5 comments:

  1. Viktualiebrodern02 May, 2012 19:49

    Alla absoluta, totala nollvisionstankar kommer obönhörligen att misslyckas och, när de misslyckas, kommer det att "bli nödvändigt att..." The rest is history.

    "Övergången" sker i det ögonblick den ångestfyllda insikten kommer om att de absoluta, totala nollvisionerna varit förgäves. Ett rus, ett delirium. "Loss aversion" - till varje pris aldrig erkänna att man redan förlorat.

    Men att av detta dra slutsatsen att nolltaxa är bättre tror jag är fel. Tvärtom uppkommer tankar om totala absoluta nollvisioner av en försvagad kontakt med den fysiska verkligheten. Att sätta priset noll (dvs "nån annan" betalar) på en faktisk, fysisk nyttighet *leder* just till en försvagad insikt om de fysikaliska förutsättningarna för livet, och en tro att människan står över naturen.

    Den minsta störning i denna inbillade frikoppling från naturen tolkas då som "någons" fel. Och då måste denne någon absolut, totalt och nollvisionärt korrigeras.

    The rest is history.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det finns en nackdel med att argumentera från det större till det mindre, och i just det här fallet är det mer uppenbart än vanligt. Om vi ska ta dig på orden så måste större, mer omfattande förändringar ta plats, och hela frågan om kollektivtrafikens finansiering blir något av en övergiven tidning bredvid rälsen - inte riktigt centrum för diskussionen. Vi måste liksom ta omvägen via att avskaffa/brutalreformera kapitalismen för att ta oss till frågan om Sverige verkligen kan skattefinansiera kollektivtrafiken, vilket, ah, kan ta ett tag.

      Inte helt optimalt, onekligen. ;)

      Delete
  2. Vi har allt att vinna på en gemensamt finansierad kollektivtrafik. Tror att det till stor del är ett semantiskt problem att så många är emot den "gratis" kollektivtrafiken. En viss del är redan nu skattefinansierad och jag läste helt nyligen att i Stockholm skulle varje skattebetalande behöva lägga till ca 500 kronor i månaden. Ett långt lägre pris än vad vi idag betalar för en månadsbiljett.
    Argumentation om att alla ju inte reser kollektivt håller inte - i vart fall inte så länge den inte tillämpas konsekvent på annan skattefinansierad verksamhet. Även om de finns, så är de få, de som hävdar att det är orätt att de ska betala till skolan, förskolan, vården osv.
    Det är själva ordet gratis som sticker i ögonen på dessa som kallar sig hederliga medborgare. Vad är det egentligen? Hederlig? Att man inte lurar någon? Tja, det är det väl. Men att vara med och dela på notan - i det här fallet notan för kollektivtrafiken - borde väl vara själva höjden av hederlighet.

    ReplyDelete
  3. viktualiebrodern03 May, 2012 22:56

    Ett tanke-försök, en hypotes, en utkastad fråga:

    Så när den avgiftsbefriade tunnelbanan står still, så är det alla som är med och delar på notan som kollektivt blir syndabockar och ansvariga? Var och en pekar på sig själv?

    Jag för min del tror att det då fästs ett rep med en ögla i änden över en trädgren och samlas kvistar till ett bål. Åt "nån annan".

    Att ta till en "nollvision" för kollektivtaxan, som en lösning på det accelererande restvånget i samhället, är att frikoppla ännu mer från det ohållbara energiutnyttjande som resökningen själv inneburit. Mänskligt en helt väntad reaktion i och för sig - I hang my head.

    Men ju friare kopplat från verkligheten, dvs ju längre kedja av allt absolutare och totalare nollvisionära lösningar på (nollvisionärt orsakade) problem, ju mera hat och ju intensivare letande efter syndabockar blir det när det sedan inte fungerar av någon (verklig) anledning.

    Om frågan om kollektivtrafikens finansiering landar i ännu en av alla dessa för mänskligheten fatala nollvisioner, så, ja, då är det *i sig* ett problem potentiellt större än det det tänkte sig att lösa.

    ReplyDelete
  4. Istället för att uppträda som kravmaskin om att andra skatte- plus momsbetalare under hot om kronofogde -> polisvåld skall betala, så bör en kanske försöka väcka verklig debatt. Exempelvis om vilka möjlighetsutrymmen som finns för att konkurrera med kostnaderna för skråväsendets korporativistiska arbetsdelning (med successiv påbyggnd steg för steg sedan Saltsjöbadsavtelet 1938).

    Ett kanske innovativt exempel:
    Googlar en på "soppkök" så finns det redan embryon i form av kreativa privata intiativ för hemlösa (hitintills utan att våldsmonopolets kleptomaniska politiker klåfingrigt lagt sig i med förnedrande och röstfiskande pseudoallmosor);
    http://soppkokstockholm.wordpress.com/
    http://hannalindquist.wordpress.com/2012/03/20/soppkok-goteborg/
    http://soppkokmalmo.wordpress.com/
    med kanske flera.
    Detta bör kanske succesivt utvidgas så att det även gäller för pensionärer, studerande, arbetslösa mfl.
    Eller... varför inte alla som vill bidra och kanske successivt steg för steg i myllrande mångfald vill bidra på antingen ena (påfyllar-) eller den andra (smak o ät-) sidan om tallriken.
    Såsom sedan en tid singelpensionär i en lägenhetslåda, som hellre än att sitta ensam i köket med min sopptallriken och titta ut genom fönstret, gärna skulle kunna tänka mig att sponsra med kanske 50 kr för en tallrik med påfyll, samtidigt som en dagligdags får en prat- och diskussionsstund med andra engagerade intressenter. Då kan ju en del andra som efter ett långt helt eller delvis arbets- eller arbetsgivarlöst liv, smörja kråset gratis till dess lånen är betalda. Jag läste att skolmaten högst lär få kosta 8,50 per portion. I så fall bör (efter färdigprutade inköp av armens troligen i massor undanställda helt kompletta fältkök), detta dagligen i mån av intresse och engagemang kunna finnas här och var i statsbilden. Ärtsoppan "från jord till bord" bör kanske då av volontärerna kanske kunna tillskapas för mindre än en femma tallriken... osv... osv... med nästa kreativa intiativ som kanske då gäller för billigare boende... Fyra singlar i olika åldrar (undomar, pensionärer m. fl. bör kanske kunna dela på hyran för femman eller sexan...

    ReplyDelete