Vem behöver samtiden?

Det är mycket hålligång om hur fildelning håller på att förstöra för kulturlivet numera. Tydligen så är hela fenomenet (fildelningen, alltså) något av en kulturell farsot, som likt en biblisk böldpest sveper över landet och förstör allt i sin väg. Det är ett under av resiliens att det över huvud taget finns någon kultur kvar, om vi ska tro de mer engagerade debattörerna.

Jag tänker inte säga emot dem. Bara påpeka att deras arbete kanske kommer att bli aningen mer överväldigande än de förmodligen tänkte sig att det skulle bli.

Exempelvis så kommer den allt mer fullbordade tekniken att projicera data på näthinnan (bokstavligen eller med hjälp av linser) att innebära något av ett bekymmer för biografer. Varför skulle någon orka sig på besväret att bege sig till en biograf när det är så väldigt mycket lättare att bara ligga i sängen och se det hela utspela sig i en upplösning så långt mycket större än vad ens den största bioduk klarar av?

Om vi tar ett lateralt steg till medicinens område, så ligger utvecklingen av generaliserade mediciner och immunförstärkande åtgärder de stora företagen i fatet. Att sälja livsnödvändig till folk en gång i veckan är aningen mer lönsamt än att bota dem för evigt, trots allt, och när nu våra bästa forskare lägger ner sina liv i sina försök att göra just detta - well. Ni anar var den här argumentationen leder.

För att inte tala om hur utvecklingen av socialt hållbara, miljömedvetna livsföringar som inte baserar sig på oändlig masskonsumtion och lika oändlig tillväxt - kommer att orsaka tusen och åter tusen ekonomiska kriser innan någon ens vet ordet av. Jobben hotas, social misär hotar och det finns ingen ände på de bekymmer som står för dörren om vi väljer alla andra alternativ än att fortsätta som vanligt. -

Men.

Njut av de goda tider när det bara är fildelningen som orsakar hålligång. Det är trots allt en rätt harmlös fråga, och det finns fortfarande tillräckligt mycket kulturell resiliens för att skuffa undan den till marginalerna.

Än så länge.

Kom bara ihåg att den är toppen av ett isberg, och att vi inom loppet av våra livstider kommer att stöta ihop med större, brutalare och mindre förlåtande frågor. Och att det då inte riktigt kommer att duga att sitta fast i den harmlösa frågan om hur vi ska hantera någonting som redan är på väg att hantera sig självt. -

Njut av de goda tider som är våra tider. Så tar framtiden hand om sig själv. Utan er.