Thursday, January 12, 2012

Spela med eller dö

Det finns ett överväldigande empiriskt belägg för att datorspel inte skapar våldsamma personligheter, och det är att det varje dag går omkring bokstavligen miljontals människor som spelat ohemult mycket av dessa spel utan att för den skull vara särskilt våldsamma.

Det finns, å andra sidan, lika överväldigande bevis för att en person som i vanliga fall är ett paradigm av harmoniskt lugn, blir ett inferno av blint raseri så fort denne sätter sig bakom ratten på en helt vanlig automobil.

Rent vetenskapligt håller inte dessa observationer helt tätt. Men de ger ändå en anekdotisk fingervisning om saker och ting.

Problemet i att försöka pinpointa socialpsykologiska förändringar till vissa specifika tekniska interface ligger i att det vanligtvis aldrig är så enkelt att det går att säga att "x orsakar y!". Inte ens när det gäller mina uttalanden om att internet förändrar världen så är det helt okvalificerat - det är aldrig så att det ena dagen är ouppkopplad misär och nästa dag är uppkopplad utopi.

Snarare är det så att det ena dagen är som det alltid har varit, och att någon plötsligt får tillgång till nätet, och att det sedan sprider sig via spiraleffekter därifrån. Och sedan, sakta men långsamt, så förändras saker och ting i grunden - utan att någon egentligen märkte det medan det hände.

Internet, exempelvis, gör inte saker bara genom att finnas. Det får saker att hända genom att koppla samman saker som fanns redan innan internet, och efter hand så växer det fram nya fenomen genom att dessa saker hamnar i kommunikation med varandra. (Vilket är precis vad de nittiofem teserna handlar om.)

Och när någon egentligen märker det, så slår den hårdkodade impulsen att leta efter förklaringar till. Helst förklaringar som har en (1) dominerande faktor som kan isoleras och utmålas till syndabock/hjältebock. Någonting har hänt, alltså måste det bero på någonting.

Vi har sett det förr - videovåld, jazz, dansbaneeländet etc. Överreaktioner på enskilda faktorer, när en mer övergripande analys skulle göra läget mer rättvisa.

Om jag skulle försöka mig på att peka ut faktorer som gör unga människor våldsamma så vore datorspel inte högt upp på listan.  Snarare skulle jag peka ut de processer som samverkar för att skapa den traumatiska upplevelse det innebär att gå till skolan en helt vanlig dag. Det sägs aldrig rakt ut i skoldebatten, men det innebär ett väldigt stort våld att få samtliga barn ur samma årskull att infinna sig i samma institution varje vardag i nio år. Och desto mer tvång för att få dem att faktiskt göra som de blir tillsagda när de väl är på plats. Åtta timmar om dagen, vare sig de vill det eller inte. Särskilt om de inte vill.

Now, jag är ingen expert på ungdomspsykologi eller så, men om/när vardagen består i ett kontinuerligt hunsandes fram och tillbaka mellan olika godtyckliga sysselsättningar som inte betyder någonting för en själv - så ligger det nära till hands att en viss frustration uppstår.

Om något så är datorspel ett fenomenalt sätt att lätta på trycket i en sådan tillvaro.

Flattr this

No comments:

Post a Comment