Tuesday, June 29, 2010

Hemlig aktivism

Vi har satt upp en Piratpartiet-flagga från vår balkong, och jag blir alltid en smula gladare varje gång jag ser den. Inte bara för att jag får ett MacGyverpoäng för varje dag som går utan att min egenhändigt konstruerade flaggstång går sönder, utan även - och mest - för att jag känner mig hemma när jag ser den. Inte bara rent fysiskt - den hänger ju ändå trots allt från balkongen - utan även på det där mer svårdefinierade, emotionella planet. Den är lila, den är hemma; precis som jag.

Jag var ute i fält och satte upp affischer igår, och medan jag satte upp en av dem så kom ett par personer fram och talade med mig. De undrade vad detta märkliga piratparti är för något, vad vi står för och vad vi kommer att göra när vi kommer in i riksdagen. En av dem hade just läst att Pirate Bay blivit blockerat - igen! -, så vi kom rätt fort in på det, och på farhågan att det inte kommer att stanna vid TPB och att även andra sidor kommer att försöka blockeras framöver. Vi diskuterade detta ett tag, innan de kom ihåg att de var på väg någonstans och fortsatte ditåt. Idéer och nyheter färdas tydligen fortare än min kämpande och kampanjande cykel.

Det var en dag att minnas, igår. Inte bara för alla flashbacks tillbaka till samhällsplaneringstiden av min utbildning, det lite ibland smått lönlösa letandet efter legitima platser att affischera på eller för den synnerligen legitima ursäkten att leta upp platser en aldrig varit på tidigare - utan även för den där känslan av att vara i rörelse, en del av en rörelse. Och, än mer, känslan av att komma inom synhåll för hemmet och inse att en egentligen varit hemma hela tiden.

Jag undrar om aktivister från andra partier känner detsamma. Om de verkligen tar sig tid att ge sig ut i fält och undersöka stadsbildens alla vinklar och vrår, titta närmare på de där områdena de inte är i annars; pratar med folk på stan om sina egna frågor och inse att de ibland är mer informerade om dem än en själv, och att det därför är viktigt att lyssna på dem mer än bara för att det ser bra ut att verka göra det.

Jag undrar om de känner att de gör det de hade gjort ändå, fast med mer stöd och mer effekt än om de hade gjort det ensamma.

Jag undrar om de känner att de får vara sig själva. Om de känner sig hemma. På riktigt.

Hej Piratpartiet.

Jag är hemma.
Flattr this

2 comments: