Faktakontroll

Som student är det oerhört viktigt att en faktagranskar sina texter, in i minsta detalj. Allt en säger måste vara försett med källförteckningar, det måste vara glasklart vilken tänkare som relateras och refereras till i vilket stycke, det får inte förekomma några vaga formuleringar eller handviftningar kring vem, var, hur, när eller varför - kort sagt, det är en smula skitjobbigt. Men samtidigt är det en nödvändig del av den akademiska processen - tanken är ju trots allt att texten ska bli en så intersubjektivt tillgänglig framställning som möjligt, där alla kort ligger på bordet och där alla falsifierbara variabler radas upp och testas. Det hör till.

Som journalist är det också oerhört viktigt att en faktagranskar sina texter. En journalists funktion och arbetsbeskrivning är ju ändå trots allt att ge en så opartisk och objektiv beskrivning av samtida skeenden i samhället och världen som möjligt. Journalistiken ska vara en granskande makt som för oegentligheter på tal, som tar ton när systematiska orättvisor är å färde och som, inte minst, ser till att lägga alla fakta och falsifierbara teser på bordet, så att det demokratiska samtalet kan pågå utan att allt för omfattande informationsasymmetrier lägger käppar i hjulen.

Låt oss för några ögonblick lägga frågan om huruvida studenten eller journalisten fyller störst funktion i samhället - den utbildade medborgaren visavi den informerade allmänheten är en fråga för ett annat inlägg - och i stället ställa en annan fråga: vilken slags faktakontroll kräver tio timmars av en fullmannad stab på en tidning som har ett par hundra års journalistisk tradition på nacken?

Ni som bor i bloggosfären vet säkert redan att vår gode Rick fick en debattartikel publicerad på Aftonbladets hemsida. En artikel som sedermera också blev avpublicerad, i väntan på att någon aspekt eller nyans av den ska bli faktakontrollerad. Att de vill värna om sin image - och än mer allmänhetens tillgång till korrekt information - genom att faktakontrollera de texter de publicerar är förvisso lovvärt, men frågan kvarstår ändå: vilken slags faktakontroll kräver tio timmar från en etablerad tidningsredaktions sida?

Som student måste en ibland skjuta upp faktagranskningen en stund, i väntan på att källmaterialet ska komma in. Hegel har ju trots allt varit död i några hundra år, och om en vill jämföra hens syn på staten med Habermas mer deliberativa approach så går det inte direkt att ringa upp henom och fråga vad hen EGENTLIGEN menade med det objektiva statsintresset. Som student är en något handikappad av andras dödlighet.

Som journalist måste en ibland hitta vägar förbi det faktum att föremålet för ens faktagranskning har ett objektivt intresse av att inte bli vare sig fakta eller granskad. Där studentens verktygslåda innehåller tålamod, måste journalisten komplettera med andra medel, vilka kan sammanfattas med ordet "grävande".

Som student är jag tålmodig. Men jag är också nyfiken - vilken slags grävande är det som kräver all denna tid för att bli fullbordad? Vilka hinder är det som uppstått på deras väg mot att fullgöra sitt journalistiska uppdrag? Vilken metodik använder de för denna omfattande och grundliga faktakontroll?

Jag tvivlar inte ett ögonblick på att det är ett grävarbete av närmast episka proportioner, och att det goda folket på Aftonbladet tvingas tillägna sig nya kompetenser på löpande band. Ty det vore allt annat än likt dem att använda ordet "faktakontroll" som ursäkt för att ta bort en artikel som i vissas ögon kanske ses som en smula obekväm. Eller att de hade någonting emot Piratpartiet. Nope. Otänkbart. Can't be.

Der rör sig ju om en journalistisk tidning som tar sitt uppdrag på allvar, eller hur?