Tuesday, March 23, 2010

Ett brev når alltid sin mottagare

Asks förslag - som vid det här laget inte behöver varken introduceras eller förklaras - har vissa direkta kopplingar till två tankegångar som jag är mer än lovligt insnöad på. De går att relatera till varandra även om de tas var för sig på egna premisser, men det är intressant att se hur vår ömme justitieminister lyckas koppla ihop två av mina mer dolda käpphästar på ett så konkret sätt. Ty de är allt annat än konkreta när de springer omkring i den där mentala hagen jag har upplåtit åt dem.

Den första är förstås McLuhans tes att mediet är budskapet, och att samma budskap uppfattas olika beroende på i vilken form det framställs. Det är en tankegång som fått springa lös ett par gånger här på bloggen - både förr och nyss. I all korthet går tanken ut på att varje medium kräver en viss form av anpassning från sina användare, och denna anpassning försätter läsaren/tittaren/lyssnaren i en viss sinnesstämning och färgar sålunda av sig på budskapet som förmedlas. I fallet Ask och de berömda kuverten så spelar det oerhört liten roll vad som faktiskt råkar stå i innehållet - det som behöver kommuniceras framförs av mediet som sådant.

Den andra käpphästen är den inte helt självklara tankegången hos Lacan att brevet alltid når fram till sin mottagare. Det är en aning konvulerat, men tillåt mig att sammanfatta det som så att väldigt många saker i våra liv tycks vara av karaktären att de var de oundvikliga konsekvenserna av hur saker och ting var förut - hur det än gick. Innehållet i brevet - dvs hur saker och ting faktiskt gick till - spelar ingen större roll, eftersom det är på ett visst sätt och inte kan vara annorlunda. Det viktiga i sammanhanget är dock att brevet inte skickas från det förflutna till framtiden, utan i stället uppstår i det ögonblick en tänker tillbaka och inser att, aye, it was meant to be. Det (brevet/insikten) kommer med andra ord alltid fram.

Vi befinner oss just nu i ett relativt omedelbart efterspel till Asks utspel, och saker och ting kan gå på antingen det ena eller det andra sättet. Utgången och framtiden är inte given, även om det går att se vissa tendenser. Om tio, tjugo, trettio år, däremot, så kommer det som händer att de sig som rätt självklart. Först sade Ask så, sedan reagerade vi si, följt av den här motreaktionen - osv. Vi kommer att komma ihåg vad som hände, i någon slags version, och brevet kommer att komma fram till oss.

Det jag vill ha sagt genom att kombinera dessa tankegångar är att även om vi med trygg förvissning kan veta att brevet indeed kommer fram, no matter what, så har vi fortfarande tid kvar på oss att utforma vilket innehåll de har. Formen är given och kan inte förändras - men vi har fortfarande viss kontroll över innehållet. Det förflutna kanske är färdigskrivet, men framtiden är fortfarande i behov av visst stödjande engagemang för att inträffa.

Ask väljer att skriva sina brev på ett visst sätt. Det är inget vi kan göra någonting åt. Vad vi däremot kan påverka är hur vi skriver våra egna.

Det är val om ett halvår. Skriv gärna in en röst på Piratpartiet.

No comments:

Post a Comment